1781-1829 British George Dawe Locations English painter and writer. He was the son of the mezzotint engraver Philip Dawe who taught him engraving. He continued to concentrate on engraving when he entered the Royal Academy Schools, London, in 1796, producing portraits until 1802, when he turned to history painting. In 1803 he won a gold medal and the following year made his d?but at the Royal Academy, where he exhibited until 1818, often showing such anecdotal and literary works as Imogen Found in the Cave of Belarius (exh. RA 1809; London, Tate). He was elected an ARA in 1809 and an RA in 1814 and soon afterwards returned to portrait painting. In 1816 he painted a number of portraits of George IV daughter Princess Charlotte (e.g. London, N.P.G.), several of which were engraved. In 1817 he went to Brussels and was present at the review of the allied troops by Arthur Wellesley, 1st Duke of Wellington in Cambrai. Soon afterwards he was invited by Tsar Alexander I of Russia to paint the portraits of all the senior officers who had taken part in the Napoleonic Wars. He travelled to St Petersburg in 1819 where, over the next nine years, he painted nearly 400 portraits. These were placed in a specially built gallery (destr.) in the Winter Palace in St Petersburg. He returned briefly to England in 1828 before travelling to Berlin, where he painted the portraits of Ernest Augustus, Duke of Cumberland (1828; London, N.P.G.) and Frederick William III, King of Prussia (1828; untraced). From Berlin he moved to St Petersburg and then to Warsaw before being forced by illness to return to England, where he died shortly afterwards. His book The Life of George Morland with Remarks on his Works (1807) is both a lively account of his godfather dissipated lifestyle and a fairly critical appreciation of his work.  Related Paintings of George Dawe :. | V.G.Madatov | General Alexei Yermolov | Portrait of Alexander von Benckendorff | Portrait of Karl Bistrom | Portrait of Peter Graf von der Pahlen russian Cavalry General. |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Jusepe Martinez
1600-1682
Antonio Rotta
painted L'enfant avec les raisins in 1884